Scientologi är roligt

Galet, men roligt. :)

http://www.dn.se/nyheter/varlden/scientolog-erkanner-att-rymdharskaren-finns-1.822035

"I de hemliga texterna finns bland annat historien om den onde härskaren Xenu som för 75 miljoner år sedan regerade över 76 planeter där också jorden ingick. På dessa världar levde en ras som scientologikyrkans grundare L Ron Hubbard kallade thetaner. Xenu själv, som var thetan, upptäckte plötsligt att han med tankens hjälp kunde styra och påverka sina triljoner medthetaner.

Detta skapade en spänning mellan härskaren och hans folk, en spänning som resulterade i en våg av känslor som i sin tur skapade vårt universum. Till slut samlade Xenu ihop hundratals miljarder thetaner och skickade dem i flygande tefats-likande farkoster mot jorden där de sprängdes i bitar med hjälp av en serie vätebomber placerade i vulkaner. Det som sedan blev kvar av varelserna, deras själar, kan fortfarande smita in i våra kroppar och där skapa sjukdomar."

Kvinnodagen

Ja, det var visst igår. Men men. Jag tror jag ska fira den, en dag försent men ändå, med att lista lite kvinnliga SF-författare.

Justina Robson - hon är min absoluta favorit, så hon hamnar överst. Skriver insiktsfullt, på ett sätt som stimulerar. Hennes böcker är Hjärngymnastik på hög nivå och är samtidigt verkligt fängslande. Hon är ett förstaklassigt exempel på att det går att kombinera sense of wonder med högklassig litteratur.

Ursula K. LeGuin - mest känd för sina underbara fantasy-böcker om övärlden, men det var hennes SF-bok Mörkrets vänstra hand, som utforskar könsroller från ett unikt, och neutralt, perspektiv som fångade mitt intresse. Läs den.

Doris Lessing - Har inte läst klart Chikasta, men det jag läst har varit mycket fascinerande. Hon vann ju dessutom nobelpriset om någon lyckats glömma det.

Naomi Novik - hennes böcker finns till och med översatta till svenska. Njut av hennes häftiga berättelse om Draken Temeraire och hans kapten Lawrence, och förundras när serien blommar ut i fascinerande koncept som grunden omärkligt har lagts för i de tidigare böckerna.

Anne McCaffrey - Mest känd för sina böcker om drakryttarna på Pern.

Marion Zimmer Bradley - Skrev om Arthursagan från ett kvinnoperspektiv. Avalons dimmor är en tegelsten, men en fascinerande sådan.

Och inte att förglömma, Mary Shelley som skrev klassikern Frankenstein som jag till min skam inte kommit mig för att läsa.

Det är bara Shelley och de jag läst som jag kan komma på nu. Se wikipedia för en större lista http://en.wikipedia.org/wiki/Women_science_fiction_authors

The dark knight

Jag såg precis den nya Batmanfilmen. Det är en sjuhelsikes bra film.

Men den har vänt på koncepten. Jokern verkar vara en direkt symbol för Satan, sent i filmen säger han något i stil med att han väl inte skulle underlåta att ha en backup-plan i kriget om Gothams själar.

Satan representeras alltså i The dark knight av skojaren, humorn. De som kämpar mot mörkret är gravallvaret, den mörka riddaren, och den vita riddaren i skinande rustning är ödesbestämd att falla ner på mörkrets väg. Om man prompt ska dela in världen i gott och ont så kan jag säga att om det var något David Brins Uplift-böcker fick mig att förstå så var det att för att skapa godhet, för att kunna vara godhjärtad på riktigt, så måste man ha humor. Humor och självinsikt, och sanning, är det starkaste vapen som godheten har. Men i The dark knight så representerar skämtaren Satan, och de som representerar det godas förkämpar använder sig av "vita" lögner.

The dark knight är som sagt en välgjord och välskriven film, därför är det lite skrämmande hur de lyckats vända på koncepten. Den är subtil. Den påverkar inte åsikterna direkt, den verkar på ett abstrakt känsloplan, sprider en svårdefinierabar olust inför det som vi egentligen behöver omfamna.

Översatta böcker

Jag brukar förespråka översättningar före engelska. Varför? En översättare har kontakt med författaren, är språkutbildad och antagligen bra mycket bättre på engelska än de allra flesta som klagar på översättningar. Översättarens kontakt med författaren, samt de anteckningar som författare skriver till översättare, tillåter översättaren att förstå och översätta kulturella referenser bättre en gemene läsare.

Men, jag har läst Vid stjärnhavets strand av David Brin. Underbar bok, med delfiner som ofta pratar i hafsigt skrivna Haikudikter. Jag har även läst Startide rising, samma bok fast oöversatt. Fortfarande en underbar bok, fast med jäkligt härliga och finurliga haikudikter. Den här boken ska läsas på båda språken. :)

Till skillnad från prosa går inte dikter att översätta, dikter omtolkas till ett annat språk. Att den svenska översättningens Haikudikter är hafsiga beror så nog inte på dålig översättare. När dikterna är en del i en roman, och används som ett slags språk eller dialekt måste man ju först och främst fånga den mest relevanta betydelsen, att tolka som man brukar göra när man översätter dikter, då man försöker få fram alla bibetydelser samtidigt som man behåller versmått och känsla, skulle antagligen göra att sammanhanget går förlorat. Översättaren ska ha Kudos för att Haikudikterna över huvud taget hade kvar något som liknade ett versmått.

Beowulf måste vara ett härke att översätta...