Vi har hamnat i ett paradigmskifte i och med det fria informationsflödet, jag tror vi som växt upp med Internet grovt underskattar hur stor denna omvälvning är för de som inte har levt och andats i informationsflödena. Det är något oerhört nytt, för den oinsatte dessutom något oerhört annorlunda. Informationsmakten har förskjutits på sätt som de oninsatta i IT-världen aldrig kunnat förutspå och den panikreaktion (som ni kan läsa mer om hos Opassande, Christian Engström eller Anders Widén) ter sig ganska naturlig.
Kanske måste vi sluta kalla de som håller på att bryta ner våra integritet inkomptenta och ignoranta och börja verka uppmuntrande istället. FRA-spektaklet innebär att bloggosfären har fått uppmärksamhet, så kanske det är dags att pröva andra metoder än brandtal?
Det finns en sida med kontaktuppgifter till EU-ledamöter på samma sätt som på det finns kontaktruppgifter till våra lokala politiker på www.riksdagen.se. Här.
Kan vi inte starta en brev och epost-kampanj som inte handlar om att kritisera, utan att utbilda? Istället för kritik så framför vi tips för hur man tar del i informationssamhället. Om många, tusental, gör det så är jag att övertygad att det kommer läsas och kommenteras utan att man behöver reta upp mottagaren. Alla ni som förstår teknologin och våndas över att de som inte gör det styr. Lägg brandtalen på hyllan och ge pedagogik och uppmuntran en chans.
Läs mer:
Sagor från Livbåten fortsätter att imponera på mig.
Anders Widén fortsätter att stödja kampen med sina insikter och är alltjämt läsvärd.
Sinister påpekar att vi nog måste finna oss i att skicka pappersbrev om en sådan här kampanj ska fungera.
Och jag resonerar om den egentliga orsaken till att så många ledamöter är positivt inställda till IPRED, FRA, Acta, med mera.
Och, Farmor Gun.
onsdag 18 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Jag uppskattar din intention men personligen så har jag uppfattat de senaste åren som sprängfyllda med vilja och önskan om utbilda och få makthavare att verkligen förstå. Hur har det funkat?
SvaraRaderaTvärtom är jag inne på att nu måste vi hitta metoder och verktyg där vi överger förhoppningen att det är brist på förståelse och utbildning som är problemet. Det går inte att utbilda någon som inte vill förstå.
Vi bör istället inrikta oss på aktiviteter där makthavarnas goda vilja inte blir en faktor alls. Kort och gott, vi måste använda den makt som potentiellt finns med när en stor grupp människor organiserar sig tillsammans.
Maila inte, skicka pappersbrev istället! När bloggstormen mot FRA rasade som värst så inkom så många mail att riksdagens epost-servrar fick lite bekymmer, vi snackar om miljontals mail totalt. Fundera på om dessa hade varit pappersbrev, vad hade det inneburit? Pappersbrev existerar rent fysiskt, de skall transporteras, bäras omkring, sprättas upp, framförallt läsas och diarieföras. Bara vikten av en miljon brev är imponerande, om de väger 20 gram styck så talar vi om 20 ton! En långtradare med brev. Låt säga att varje brev från det att det når riksdagen kräver 10 min i hantering av olika människor som måste hantera det på ett eller annat sätt. Det innebär för en miljon brev 166.666 arbetstimmar, eller 98 årsarbeten! Att skicka e-post är en fis i rymden, det får inga fysiska konsekvenser att tala om. Ett tryck på knappen delete och saken är ur världen. 1 miljon mail är ingenting, men 1 miljon brev är en belstning av stora proportioner som har rent fysiska konsekvenser som ingen kan blunda för.
SvaraRaderaSluta upp med att maila riksdagsledamöter, det är alldelens för lätt att bara ignorera. Skicka vanliga pappersbrev med frimärke istället. I stora mängder finns det ingen som kan förringa dem ens i den största grad av förnekelse.
/Sinister
Sinister: Jag tror du har rätt. Och jag tror att det är viktigt att dessa brev är välformulerade. Kanske skulle vi behöva sätta upp en tankesmedja likt den som Anders Widén var delaktig i för att skriva motionen om integritet till socialdemokraterna?
SvaraRaderaKanske vore det en idé att översätta den och ha den som utgångspunkt för ett brev till EU-ledamöterna, utöver de brev som hellre skrivs av personer som är sak-kunniga i de tekniska aspekterna av det hela? Jag ska fila på detta.
Thomas: Jag förstår din frustration.
Dina erfarenheter är säkerligen äkta, vi har hela tiden kämpat i uppförsbacke. Men det känns likväl fånigt att ge upp när det fortfarande finns så många infallsvinklar vi ännu inte berört. Jag tror att vi måste gå direkt på de argument som jag tror övertygat de flesta som röstar för saker sim FRA, ACTA, IPRED med mera, argumenten som motståndet mot dessa aldrig berört. Nämligen marknadsekonomi och konceptet tillväxt.
Vi har sett hur Open source-mjukvara börjat bli allt mer populär. På Internet har det sprungit upp en dela-med-sig-kultur som av sin natur inte är en del av det traditionella ekonomiska systemet.
Vad händer om konceptet Open source skulle sprida sig vidare, bortom mjukvaran. Om vetenskapsmän och uppfinnare skulle lägga ut innovationer, formler och ritningar på nätet under en Creative commons-licens, som dessutom ger vem som helst möjlighet att producera och tjäna pengar, eller vidareutveckla? Det finns inget som tyder på att det inte är på väg att ske. Och jag tror att man har sett detta och är livrädda för att det ekonomiska systemet ska bli så negligerat att ekonomisk tillväxt blir omöjlig.
Jag har sett många argumentera för att det inte behöver betyda att marknaden kollapsar, men alla dessa argument har handlat om fildelning och nya aktörer som får en chans, samt att nyskapande underhållning får en bättre chans. Det är därför vår nya argumentation måste handla om annat. Den måste negligera att nämna fildelning och beskriva koncepten open source och creative commons i ett bredare sammanhang, bortom mjukvara.